Läsårsplanering på 1970-talet – Bilaga A

Detta inlägg är en bilaga i inläggsserien Läsårsplanering på 1970-talet.

Undervisningsskyldighet för andra tjänster än lärare

För en läroämneslärare på högstadiet var undervisningsskyldigheten 24 veckotimmar¹. Innan rektorn fördelade ungefär 24 lärarveckotimmar var på ett bestämt antal lärartjänster, måste hon eller han dock förminska det antal lärarveckotimmar att fördela, som hennes eller hans förslag till anordnande av undervisningsenheter givit. Skälet för detta var bestämmelser i skolstadgan (1971:235) om undervisningsskyldighet för andra tjänster i grundskolan än lärare.

Rektor och studierektor
Förutom lärare tjänstgjorde vid varje kommuns grundskola en rektor². Om en rektors arbetsområde var tillräckligt stort tjänstgjorde också en studierektor i det³.

12 kap. 11 § skolstadgan (1971:235) bestämde att ”[r]ektor och studierektor är skyldiga att meddela undervisning sammanlagt det antal veckotimmar som länsskolnämnden för varje läsår bestämmer i enlighet med särskilda föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar”.

De särskilda föreskrifterna bestämde samband mellan rektors och studierektors undervisningsskyldighet å ena sidan, och berört rektorsområdes omfattning (bedömd enligt tidigare nämnt poängsystem) å andra sidan.

I t.ex. ett rektorsområde omfattandes högstadieklasser, vars antal klasser på olika stadier samt veckotimmar samordnad specialundervisning motsvarade 49 poäng⁴, var rektor och studierektor tillsammans skyldiga att undervisa antingen 16 veckotimmar läroämnen på högstadiet, eller 20 veckotimmar övningsämnen på högstadiet eller vilket ämne som helst på låg- och mellanstadiet (se Eriksson & Hamber 1973, s. 27 Fig 1:5).

Tillsynslärare och yrkesvalslärare
Vid varje skolanläggning där en kommun genomförde grundskola, fanns en tillsynslärare⁵. Om tillsynslärarens arbetsuppgifter utfördes av ”lärare som [innehade] tjänst med nummer 16–19” (dvs. att läraren var ämneslärare eller lärare i teknik och läroämnen på högstadiet), fick undervisningsskyldigheten för denna lärare nedsättas med högst sex veckotimmar (Eriksson & Hamber 1973, s. 27)⁶.

För den lärare vid ett högstadium som – förutom att fullgöra tjänst som lärare 5–15 eller 16–19 – utförde ”kontaktarbete som erfordras för [högstadieelevers] yrkesorientering enligt de närmare bestämmelser som skolöverstyrelsen meddelar” (15 kap. 28 § 4, 37 § 5 skolstadgan [1971:235]), och därmed fungerade som yrkesvalslärare; för denna lärare nedsatte länsskolnämnden (efter förslag från skolstyrelsen) inför varje läsår undervisningsskyldigheten enligt skolöverstyrelsens föreskrifter.

Skolöverstyrelsens föreskrifter bestämde samband mellan nedsättning av undervisningsskyldigheten för övnings- respektive läroämneslärare å ena sidan, och omfattningen av yrkesvalslärarens arbetsområde å andra sidan⁷,⁸.

Om det t.ex., på det femparallelliga högstadiet i ovannämnt (tänkta) rektorsområde (se fotnot 4), fanns 27 elever per klass, och det alltså var rimligt att anta, att antalet elever i de klasser av årskurs 6, som utgjorde högstadiets elevunderlag, var 135; om, m.a.o., yrkesvalslärarens arbetsområde var (4 * 5 * 27 =) 540 elever stort, så skulle länsskolnämnden nedsätta yrkesvalslärares undervisningsskyldighet med 17–20 veckotimmar (om yrkesvalsläraren var ämneslärare) eller 21–25 veckotimmar (om hon eller han var övningslärare).

---

1. Värdet 24 var inte ett ”absolut fastställt tal” utan ett ”riktvärde”. Dvs. att 24 skulle vara storleken på den genomsnittliga undervisningsskyldigheten för högstadielärare i läroämnen (lärare 16–18), från vilken storleken av varje enskild lärares undervisningsskyldighet kunde avvika. T.ex. kunde undervisningsskyldigheten för lärare som inte fullgjorde uppdrag som klassföreståndare fastställas till mer än 24 veckotimmar, och för lärare som var både klassföreståndare och ”oarvoderad huvudlärare” till mindre än 24 veckotimmar (Eriksson & Hamber 1973, s. 26).
2. Antal ordinarie tjänster som rektor i en kommun, bestämdes av omfattningen av grundskolan i kommunens skolväsende. Denna omfattning bedömdes enligt ett poängsystem, där varje låg- eller mellanstadieklass gav 1, varje högstadieklass 1,5 och varje fullt 13-tal veckotimmar samordnad specialundervisning gav 0,5 poäng (se 1 kap. 7 § skolstadgan [1971:235]). 12 kap. 2–3 §§ skolstadgan (1971:235) bestämde samband mellan poäng och antal ordinarie tjänster som rektor vid en kommuns grundskola.
3. 12 kap. 4 § skolstadgan (1971:235) bestämde att ordinarie tjänst som studierektor vid rektors arbetsområde ska finnas, om arbetsområdet omfattar ”lägst 43 poäng eller, om högstadium ingår i arbetsområdet, lägst 22 poäng”. (Ett vanligare ord för rektors arbetsområde: rektorsområde.)
4. Det tänkta rektorsområdet omfattar 12 lågstadieklasser, 9 mellanstadieklasser, 15 högstadieklasser, och 143 veckotimmar samordnad specialundervisning.
5. Tillsynslärarens arbetsuppgifter bestämdes i 12 kap. 18–19 §§ skolstadgan (1971:235). T.ex. bestämde kapitlets 18 § att ”[t]illsynslärare [under rektor skall]
   1. ha tillsyn över skolanläggningen och ordningen vid denna,
   2. utöva ledning av och tillsyn över anskaffning och vård av inventarier och utbildningsmateriel, i den mån sådant ej ankommer på annan,
   3. utföra förberedelse- och avslutningsarbeten för läsåret,
   4. vara förman för ekonomipersonalen samt
   5. biträda vid ordnandet av föräldramöten, studieutflykter, skolavslutningar och dylikt.”
6. ”Beträffande lärare som innehar tjänst som lärare i övningsämnen (lärare 5–15 och 21) skall vad nu sagts om nedsättning i stället avse tillgodoräkning av veckotimmar i tjänsten. I övningslärartjänst skall dock ingå lägst 15 veckotimmar av annat slag” (Eriksson & Hamber 1973, s. 28).
7. Omfattningen av yrkesvalslärarens arbetsområde bedömdes ”med utgångspunkt från antalet elever i årskurserna 7–9 med tillägg av antalet elever i de klasser av årskurs 6 som utgör underlag för ifrågavarande högstadium” (Eriksson & Hamber 1973, s. 28).
8. Under första halvan av 1970-talet, omvandlades yrkesvalslärartjänsten till tjänst som s.k. syo-konsulent (se vidare i SOU 1974:36, s. 110 ff.)