Läsårsplanering på 1970-talet – Inledning

Hur gick det till när ledningen¹ för en skolenhet² i 1973 års grundskola, planerade ett kommande läsårs undervisning? Vilka faktorer styrde planeringen?

Följande text besvarar dessa frågor beträffande planeringen av undervisningen, i framförallt läroämnen³ vid grundskolans högstadium. Skälet för att texten är avgränsad så är

• att nämnd, av följande text avgränsade del av planeringen, var mer komplicerad än övriga delar⁴; och
• antagandet att textens högre mål, läsarens begrepp om läsårsplaneringen i sin helhet, när läsårsplaneringens mest komplicerade del begripits, har uppnåtts av sig självt.

Inledning
Planeringen av undervisningen under ett kommande läsår, i läroämnen vid grundskolans högstadium (hädanefter läsårsplaneringen), var detsamma som att besluta exakt när och var, vem ska undervisa vad, för vilka.

För vilka undervisning ska meddelas, beslutades i den del av läsårsplaneringen som bestod i att anordna klasser och andra undervisningsgrupper (eller undervisningsenheter). Beslutandets resultat var skolans klassanordning⁵.

Tillsammans med bestämmelser om undervisningens tidsmängd i regeringens timplan för högstadiet⁶, möjliggjorde uppgifterna om undervisningsenheter i en skolas klassanordning för varje skolas ledning att besluta vem (vilken tjänsteinnehavare eller lärare) som, i vilka av dessa undervisningsenheter, ska undervisa vad (vilka läroämnen). Beslutandets resultat var skolans tjänstefördelning.

En skolas tjänstefördelning bestämdes delvis av, och var därför ett ofullständigt beslut om, var och när respektive lärare i bestämd tidsmängd ska undervisa bestämt ämne i bestämd undervisningsenhet. Den fullständiga formen av detta beslut var skolans schema.

Nästa inlägg: läsårsplaneringens klassanordning.

---

1. Med ledningen avses rektor och studierektor.
2. Med skolenhet avses den del av en kommuns grundskoleverksamhet, som är förlagd till en särskild skolanläggning, dvs. till ”ett antal skollokaler, som bildar en funktionell enhet och som står under gemensam tillsyn (av rektor eller tillsynslärare)” (SOU 1978:4, s. 31).
3. Med läroämnen (på högstadiet i 1973 års grundskola) avses ämnena svenska, engelska, franska, tyska, religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, biologi, kemi, fysik, och matematik. Att planera undervisningen i dessa ämnen var svårare än att planera undervisningen i övningsämnena musik, teckning, slöjd, hemkunskap, och gymnastik. Ett skäl för detta var att läroämneslärares anställningar var hårdare reglerade än övningsämneslärares (se SOU 1973:48, s. 166). Ett annat skäl var att läroämneslärare i regel undervisade fler än ett läroämne, medan övningsämneslärare i regel undervisade endast ett övningsämne (se SOU 1972:92, s. 17).
4. Med läsårsplaneringens övriga delar avses planeringen av högstadieundervisningen i övningsämnen (se fotnot 3 ovan), samt läsårsplaneringen av undervisningen i läroämnen och övningsämnen på grundskolans låg- och mellanstadier. Ett bevis på att planeringen av undervisningen i dessa stadier och ämnen i jämförelse med planeringen av undervisningen i läroämnen i högstadiet var enkel, är följande faktum: För varje klass av lågstadiets årskurs 1–2 svarade vanligen en och samma s.k. klassföreståndare för all undervisning i både läroämnen (svenska, matematik, religionskunskap, och hembygdskunskap) och övningsämnen (gymnastik och musik).
5. Till detta beslut utgjorde bl.a. skolans elevantal underlag. Att redogöra för hur detta underlag bestämdes ligger utanför aktuell texts syfte.
6. I sin timplan för högstadiet angav regeringen tidsmängden som en undervisningsenhet av respektive årskurs som lägst ska undervisas respektive ämne, samt tidsmängden som undervisningsenheten och mindre delar av den som högst får undervisas respektive ämne. Denna tidsmängd angavs i s.k. elev- och lärarveckotimmar, där ”veckotimme” betecknade undervisning i 40-minuter i veckan under ett läsår. Se vidare Bilaga F.