måndag 10 juni 2019

Läsårsplanering på 1970-talet – Bilaga F

Detta inlägg är en bilaga i inläggsserien Läsårsplanering på 1970-talet.

Rektors delning av disponibel undervisningstid i arbetspass

Mängden tid som undervisningen av ett ämne disponerade, bestämdes av regeringen i läroplanens timplaner (Lgr 69, s. 110 ff.).

Timplanerna uttryckte varje sådan tidsmängd i enheten veckotimme1. Med veckotimme avsåg regeringen ”en lektion i veckan”, och med lektion ”[e]n tidsenhet om 40 minuter under vilken undervisning meddelas” (1 kap. 5 § skolstadgan [1971:235]).

Att timplanerna uttryckte varje ämnes undervisningstid i lektioner om 40 minuter, innebar inte att ämnet måste undervisas i 40 minuter åt gången. 5 kap. 28 § skolstadgan (1971:235) tillät rektor att  – ”om det med hänsyn till undervisning i grundskolan är lämpligt” – ”bestämma att lektioner skall läggas samman till längre eller delas i kortare arbetspass än 40 minuter”2,3.

Vid sitt bestämmande om hur undervisning av en bestämd tidsmängd ska genomföras, tänkte rektor alltså i termer av arbetspass om x minuter snarare än (endast) i termer av arbetspass av den omfattning som regeringen kallade lektion (40 minuter).

Till stöd för utförandet av uppgiften att förvandla disponibel undervisningstid till arbetspass om x minuter, angav läroplanen allmänna riktlinjer4, och skolöverstyrelsen särskilda riktlinjer5.

Resultatet av uppgiftens utförande, var på de flesta högstadieskolor i 1973 års grundskola följande. 80 respektive 120 minuter långa arbetspass i orienteringsämnen respektive hemkunskap. 40 minuter långa arbetspass i övriga ämnen (SOU 1974:36, s. 68).


  1. T.ex. bestämde regeringen i timplanen att eleverna i en vanlig klass av årskurs 7 ska undervisas teckning i två veckotimmar.
  2. Denna möjlighet för rektor att bestämma längd av arbetspass, infördes i samband med ikraftträdandet läsåret 1970/71, av den läroplan som reglerade undervisningen i 1970-talets grundskola (Lgr 69). Före 1970 genomfördes all undervisning alltid i 40–45 minuter långa lektioner, vilka åtskildes av 10–15 långa raster (SOU: 1978:4, s. 325).
  3. I 1973 års grundskola var arbetspass i orienteringsämnen och hemkunskap på de flesta högstadieskolor 80 respektive 120 minuter långa. I övriga ämnen var arbetspass på de flesta skolor 40 minuter långa (SOU 1974:36, s. 68).
  4. Läroplanen förordade följande. ”Den tid som för varje årskurs tilldelats de olika ämnena bör […] inte delas upp på alltför många arbetstillfällen och aktiviteter. Ett på många korta arbetspass splittrat dagsschema medför, att naturliga undervisningsenheter ofta blir sönderstyckade, att samverkan mellan olika ämnen försvåras, att elevernas självständiga arbete onödigt ofta blir avbrutet av de korta rasterna och att förhållandevis lång tid åtgår för omställning till nytt arbete efter dessa avbrott. Strävan vid schemaläggningen måste vara att åstadkomma längre sammanhängande arbetspass. Erforderlig hänsyn skall givetvis tas till vederbörande ämnes karaktär och till de arbetssätt och läromedel som används” (Lgr 69, s. 106, kursivering tillagd).
  5. Skolöverstyrelsen (1971-05-19, i: Eriksson och Hamber 1973, s. 53) förordade ”att arbetspass i främmande språk inte bör vara längre än 60 minuter, att gymnastik bör förekomma med lika många övningstillfällen per vecka, som det finns veckotimmar, att rasttid för omklädnad etc skall finns i anslutning till gymnastiklektionerna och att arbetspass överhuvudtaget inte bör vara längre än 80 minuter” (se även SOU 1974:36, s. 68).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar