Läsårsplanering på 1970-talet – Bilaga B

Detta inlägg är en bilaga i inläggsserien Läsårsplanering på 1970-talet.

Bilaga B – Behovet av lärartjänstgöring i ämne

En skolenhets behov av lärartjänstgöring i ett ämne, definierades i vanliga fall som ett behov av lärartjänstgöring i den ämnesgrupp som ämnet tillhörde¹. Skälet för detta var följande.

Sättet varpå rektor för en skolenhet kunde tillgodose en skolenhets behov av lärartjänstgöring i ett ämne, var att – via skolstyrelsen i berörd kommun – tillsätta tjänster som läroämneslärare². Beträffande detta tillsättande bestämde 15 kap. skolstadgan (1971:235) att berörd (ordinarie eller icke ordinarie) tjänst, med endast enstaka undantag (se 12 §) ska omfatta inte ett, utan två eller tre av tolv ämnen³.

15 kap. 4 § skolstadgan (1971:235) bestämde i vilka kombinationer av två eller tre ämnen, som en tjänst som lärare i två eller tre av dessa tolv ämnen kunde omfatta. Detta genom att ange sammanlagt 16 respektive 36 tillåtna kombinationer av två eller tre ämnen. Kombinationerna kunde indelas i följande ämnesgrupper⁴.

• Främmande språk + svenska
• Samhällsorienterande ämnen + svenska
• Naturorienterande ämnen + matematik + teknik

Ett med nyssnämnt skäl (se fotnot 3) sammanhängande, ytterligare skäl, för rektor att indela högstadiets läroämnen i nämnda ämnesgrupper, var att en lärare som hade verifierad kompetens att undervisa t.ex. två av ämnena i en grupp, men saknade verifierad kompetens att undervisa ett tredje, ofta hade overifierad kompetens att undervisa det tredje ämnet ändå. (Detta p.g.a. att ämnena var innehållsligt besläktade⁵,⁶.)

---

1. Dvs. att en skolenhets behov av lärartjänstgöring i t.ex. matematik, i vanliga fall definierades som skolenhetens behov av lärartjänstgöring i ämnesgruppen naturorienterande ämnen + matematik + teknik.
2. För inrättandet av merparten av de tjänster, som rektor och skolstyrelse hade att tillsätta (nämligen de 90 procent av samtliga tjänster att tillsätta, som hade formen ordinarie) stod dock den statliga länsskolnämnden.
3. Ämnena var svenska, matematik, engelska, tyska, franska, religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, biologi, kemi och fysik.
4. Skälet för att kombinationerna kunde indelas i ämnesgrupper var, att skolstadgan kombinerade vissa ämnen i fler kombinationer än den kombinerade andra. T.ex. kombinerade skolstadgan engelska och tyska i två respektive sex kombinationer av två respektive tre ämnen, och engelska och kemi i noll. Att skolstadgan kombinerade vissa ämnen i fler kombinationer än den kombinerade andra, hängde samman med förhållandet att de personer, som var behöriga till tjänst som lärare 16–18, vanligen hade kompetens att undervisa i vissa kombinationer av ämnen och inte andra. Att dessa personers kompetenser vanligen omfattade vissa ämneskombinationer och inte andra berodde på lärarutbildningens utformning.
5. T.ex. hade rimligen en lärare vars tjänst rent formellt omfattade endast tyska och franska, i kraft av de kunskaper i grammatik m.m. som lärarens verifierade kompetens att undervisa tyska och franska utgjordes av, overifierad kompetens att undervisa även svenska.
6. Apropå möjligheten att tilldela lärare lärarveckotimmar i ett ämne som hennes eller hans tjänst inte omfattade/hon eller han saknade verifierad kompetens i, bestämde 14 kap. 9 § skolstadgan (1971:235), att ”Lärare är skyldig att undervisa även i annat eller andra ämnen eller del av annat ämne, om läraren kan anses ha förutsättningar att meddela sådan undervisning och om den erfordras”.