Andens fenomenologi, inledningen, stycke 75

Referat av	Georg Wilhelm Friedrich Hegel, Andens fenomenologi.
Översättning	Brian Manning Delaney och Sven-Olov Wallenstein, Thales, Stockholm, 2008.
Originalets titel	System der Wissenschaft. Erster Tiel, Die Phänomenologie des Geistes.
Först utgiven	Joseph Anton Goebhardt, Bamberg och Würzburg, 1807.

Föregående stycke 74
Inledningen (§§ 73–89), stycke 75

I stycke 74 konstaterade Hegel avslutningsvis, att ”det som [han kallar] fruktan för misstaget”, genom att (”som sanning”) förutsätta eller anta föreställningen att det absoluta är något annat än kunskapen, men att kunskapen ändå kan vara sann (se föregående inlägg, andra punktlistan, punkt 3), ”snarare ger sig tillkänna som fruktan för sanningen”.

I den första meningen av stycke 75 säger Hegel att ”[d]etta”, dvs. det han konstaterat, ”är en konsekvens av att endast det absoluta är sant, eller att endast det sanna är absolut”. Med det menar han, att den meningslösa självklarheten endast det absoluta är sant, endast det sanna absolut, är det enda som vetenskapen förutsätter och kan avfärda fruktan för misstaget (för att snarare vara ”fruktan för sanningen”) med hänvisning till.

Sammanfattningsvis kan vi säga att Hegel härmed, hos de två föreställningarna fruktan för misstaget och vetenskapen, har identifierat den väsentliga skillnaden

• att fruktan för misstaget, dvs. förfarandet att låta varje försök att framställa kunskapen om varat i sig föregås av ett försök att tala om vad kunskapen i sig är, förutsätter att varat i sig är något annat än kunskapen i sig;
• medan vetenskapen, dvs. förfarandet att försöka framställa kunskapen om varat i sig utan att först ha talat om vad kunskap i sig är, inte förutsätter att varat i sig är något annat än kunskapen i sig (utan endast den meningslösa självklarheten att endast det absoluta är sant, endast det sanna absolut).

I resten av stycke 75 föreställer oss Hegel hur fruktan för misstaget inför vetenskapen försöker lösa det problem, som dess förutsättande av den oprövade föreställningen att varat i sig är något annat än kunskapen i sig ger den, samt hur dessa försök för den förutsättningslösa vetenskapen bara är ”tomt prat” som ”leder fram till en grumlig skillnad mellan ett absolut sant och något som är sant på ett annat sätt”.

Nästa stycke 76